Sara Idenfors, VD för Västerbottenssåpa, tillsammans med sin man och kompanjon Magnus på lagret i Vilhelmina. Foto: Västerbottenssåpa.

Frityrolja blev guld
– Västerbottenssåpa visar vägen till cirkulär lönsamhet

När Sara Idenfors tröttnade på att skicka frityrolja till Murmansk, satte hon sig i källaren med sin morfar och kokade såpa. Åtta år senare omsätter familjeföretaget Västerbottenssåpa 60 miljoner. Med cirkularitet som affärsmodell och värderingar som kompass visar hon hur hållbarhet kan bli lönsamt – på riktigt.

– Om en riktig ”Fredde från Solsidan” läser om oss och inser att framtiden är cirkulär – då har jag lyckats, sa Sara Idenfors under sitt uppmärksammade framträdande på Uppsala:2030:s hållbarhetsevent den 9 maj.

Temat för dagen var ”Hållbara lösningar, lojala kunder och starkare varumärke” – och få kunde illustrera detta bättre än Sara Idenfors från Vilhelmina. Med en affärsmodell som bygger på att återanvända restaurangers använda frityrolja för att producera lokal såpa, har hon och hennes team byggt ett lönsamt företag från grunden. Ett som vuxit från hobby till industri – utan att tumma på värderingarna.

Ett varför starkt nog för galaxen

Bakgrunden är lika norrländsk som banbrytande. Med rötter i självhushållning och släktens gamla såprecept från fjällen i Hornsjö, Västerbotten, började allt som ett experiment i familjens hotellkök. Frityroljan som blev över var det inget fel på – men att skicka den tusentals kilometer till Murmansk för destruktion kändes orimligt. Lösningen: kokad såpa i källaren, av restfett.

– Vi sålde inget alls i början. Vi använde såpan till att städa hotellet. Det var ett internt kretslopp. Men efter sex år och ett antal barnvagnspromenader med affärsplaner i huvudet bestämde vi oss för att satsa, berättade Sara.

Efter att ha fått nobben på ett investeringsstöd tog familjen saken i egna händer. Man byggde en egen fabrik, lanserade en första gryta på 60 liter och började sälja såpan på hobbynivå. När omsättningen nådde 7 miljoner blev det dags att växla upp – på egna villkor.

I februari 2023 genomfördes en rebranding med e-handelsprofilen Fedja Porobic som ny delägare. Han tog över marknadsföringsdelen, och teamet satte en gemensam riktning: fullt fokus på att bygga Västerbottenssåpa som ett hållbart, värderingsdrivet e-handelsbolag – tillgängligt i hela Sverige.

Sara Idenfors berättar om sin företagsresa på Uppsala:2030s event Hållbara lösningar, lojala kunder och starkare varumärke på Hubben, Uppsala Science Park den 9 maj 2025. Foto: Alva Lindberg.

Tillväxt med värderingarna i behåll

Idag har företaget sitt säte i industrilokaler i Vilhelmina, med 32 anställda och 1800 kvadratmeter produktionsyta. Årsskiftet 2024-25 passerade man 60 miljoner i omsättning – och tillväxten fortsätter.

Såpan tillverkas fortfarande av återvunnet fett – från hotell, restauranger och livsmedelsproducenter i norra Sverige – och skickas sedan till kunder över hela landet via egen e-handel. I gengäld får många av restaurangerna tillbaka såpa att använda i sina egna kök. Ett cirkulärt kretslopp, där varje aktör bidrar och vinner.

– Varje gång vår försäljning ökar, behöver vi också hitta en ny leverantör, en ny restaurang, en ny logistiklösning. Det tar tid, men det är så vi vill växa. Vi har hittat vårt varför – och vi bygger på det.

Att växa organiskt, i takt med kapacitet och relationer, är för Västerbottenssåpa inget hinder. Det är själva poängen.

Investerarna måste tänka om

Endast 6,1 % av svensk ekonomi är idag cirkulär. För Sara Idenfors är det en siffra som borde få varje investerare att vakna – inte minst de som fortfarande sätter sitt hopp till linjära affärsmodeller.

– AI är redan smartare än vi på vissa områden. Investerare använder det. Och AI har redan pekat ut fossila bränslen som stranded assets – tillgångar som har stött på grund. Nu måste pengarna börja röra sig mot det cirkulära.

Hennes vision är tydlig: att de stora pengarna ska börja följa de små exemplen. Att verklighetens "Fredde" ska läsa om Västerbottenssåpa, förstå affärsmodellen och välja att investera – inte bara i dem, utan i fler som bygger framtid på restprodukter, värderingar och varaktighet.

– Då har vi lyckats. Då kan vi faktiskt klara klimatmålen.

 Text: Mia Ulin